Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
honom ur köket, kastat sig över den svarte och
utan jämmer eller gnäll tagit emot ett väldigt slag
av käppen och sedan kastat omkull honom och
givit honom en upptuktelse midt ibland hans grytor och
pannor, tills hon (för första gången morrande)
släpades bort av mister Haggin, som inte bannat henne,
men däremot riktat skarpa ord till kökspojken för
att han vågat bära hand på en fyrbent hund som
tillhörde en gud.
Jerry visste varför hans mor ej kastade sig i
vattnet efter honom. Det salta havet, liksom lagunerna
som ledde ut från det salta havet, var »tabu». »Tabu»,
ordet eller ljudet, hade ingen plats i Jerrys ordbok.
Men dess begrepp eller betydelse fanns i den
livaktigaste delen av hans medvetande. Han hade en
dunkel, obestämd men absolut ovedersäglig kunskap
om att det icke allenast icke var bra, utan ytterst
olycksbringande och ledande till den hemlighetsfullt
skymtande aningen om ett slut på alltsammans, om
en hund, vilken hund som helst, råkade komma i
vattnet, där det fanns odjur som gledo och paddlade
ljudlöst framåt, än uppe på ytan, än dykande upp
ur djupet, stora fjälliga odjur med stora käftar och
ohyggliga tänder som slogo ihop och slukade en
hund på ett ögonblick, alldeles som mister Haggins
höns snappade till sig och slukade korngryn.
Han hade ofta hört sina föräldrar på den trygga
stranden med ursinnigt skall ge luft åt sitt hat till
dessa hemska havsinvånare, då de visade sig nära
stranden uppe i vattenytan som drivande timmer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
