Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
kränga åt babord. Detta nya angrepp hade kommit
från motsatt håll och var våldsammare än det första.
Jerry hörde kaptenen ropa, först till styrmannen:
»Klara storskotet! Loss! Jag tar hand om taljan!»
och sedan till några av besättningen: »Fort! Fira
mesantaljan! Låt mesanskotet gå, men kvickt!»
Här blev van Horn omkullslagen av den massa
returnegrer som vräkts huller om buller på däck av
den första byn. Det sprattlande människokaos varav
han utgjorde en del hasade ner i taggtrådsstängslet
vid babords reling, under vattenytan.
Jerry satt så säker i sin vrå att han ej rullade bort.
Men då han hörde att kaptenens kommandorop
tystnade och en sekund därefter hörde honom svära i
taggtråden, uppgav han ett gällt tjut och rev och
krafsade ursinnigt i filten för att komma ut.
Någonting hade händt kaptenen. Det visste han. Det
var allt vad han visste, ty han hade ingen tanke på
sig själv i detta kaos, då en värld störtade samman.
Men han tystnade med sitt tjut för att lyssna till
ett nytt oväsen — ett dån och ett slående av
segelduk, åtföljt av rop och skrik. Han förstod, men
förstod orätt, att det bådade ondt, ty han visste icke att
det var storseglet som föli, sedan kaptenen skurit av
bomtaljan med sin slidkniv.
Då larmet växte, ökade han det med sitt skall,
tills han kände en trevande hand utanför filten. Han
tystnade och vädrade. Nej, det var inte kaptenen.
Han vädrade åter och kände nu igen vem det var.
Det var Lerumie, negern som han i morse sett Biddy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
