Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag undrade inte på föräldrarna; om jag hade haft en
dotter och Ingmar Ingmarsson hade friat till henne, skulle
jag inte ha givit mig någon ro, förrän hon hade sagt ja.
Ingmar låg kvar på sängen och lyssnade. "Detta gör mor
med flit", tänkte han. "Hon har blivit undrande över den
här stadsresan, som jag ska göra i morgon. Mor tror, att
jag tänker fara och hämta hem Brita, mor vet inte, att jag
är en sådan stackare, att jag inte kan."
— Nästa gång jag såg Brita, fortsatte gumman, var hon
redan nerflyttad hit till Ingmarsgården. Jag kunde inte fråga
henne strax hur hon trivdes, för det var fullt med folk inne
i stugan, men när jag hade gått en bit bortåt lövhagen, kom
hon efter mig. "Kajsa", sa hon, "har du nyss varit hemma
på Bergskog?" — "Jag var där i förrgår", sa jag. — "Å,
herregud, var du där i förrgår, och jag, som tycker, att
jag inte har varit hemma på många år!" Det var inte lätt
att veta vad jag skulle säga till henne. Hon var, som skulle
hon ingenting tåla, utan genast börja gråta, vad jag än sa. —
"Du kan väl gå hem och hälsa på", sa jag. — "Nej, jag
tror aldrig jag kommer hem mer." — "Å, gå du!" sa jag
till henne. "Det är vackert där oppe, hela skogen är full
av bär, det är rött av lingon på kolbottnarna." — "Kära
då", sa hon, och ögonen blev stora på henne, "är det redan
lingon?" — "Ja, du kan väl komma ifrån en dag, så att du
får gå hem och äta dig mätt på bär?" — "Nej, jag tror
inte jag vill", sa hon. "Om jag går hem, blir det bara värre
att gå tillbaka hit."
"Jag har alltid hört, att det var bra att vara hos
Ingmarssönerna", sa jag. "Det är ett präktigt folkslag." — "Ja",
svarade hon, "det är bra folk." — "Det är det bästa folket
i socken", sa jag. "De är rättrådiga." — "Ja, det räknas
inte för orätt att tvinga sig till en hustru." — "Klokt
folk är det också." — "Ja, men de tiger med vad de vet." —
"Säger de aldrig något?" — "Det är aldrig någon, som
säger mer, än vad som just är nödvändigt."
Nu skulle jag gå, men så kom det för mig att säga: "Ska
det bli bröllop här eller hemma hos dig?" — "Vi ska fira
det här på gården, här är bättre utrymme." — "Se då till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
