Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Hos skolmästarns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade levat om för mycket i ungdomen, så att han till sist
hade fått slag, och sedan hade han aldrig kunnat bli sig
lik igen. Han glömde oftast själv, att han endast var en ruin
av en människa, men varje gång han blev påmind därom,
kom en svart förtvivlan över honom.
Nu satt han alldeles som död i länstolen, och ingen vågade
säga något på en lång stund.
— Inte får kyrkoherden ta saken på detta sättet, sade
skolmästarn äntligen och sökte göra sin röst mycket låg
och mild.
— Tyst, Storm! sade kyrkoherden. Jag vet, att jag inte
har varit någon framstående predikant, men jag trodde inte,
att ni skulle vilja ta ämbetet ifrån mig.
Storm slog ut med händerna och gjorde ett tecken, att
något sådant visst inte hade varit hans mening, men han
vågade ingenting säga.
Skolmästarn var en sextio års man, men trots allt arbete
han hade pålagt sig var han ännu i sin fulla kraft. Det var
stor skillnad på honom och kyrkoherden. Storm var en karl
så lång som någon i Dalarne, han hade svarta lockar kring
huvudet, hyn var så mörk som koppar och ansiktet skarpt
skuret. Han såg otroligt stark ut bredvid kyrkoherden, som
var liten med insjunket bröst och kal panna.
Skolmästarns hustru tyckte, att eftersom mannen var den
starkare, borde han också vara undfallande. Hon vinkade
åt honom, att han skulle ge vika, men hur bedrövad han
var, syntes intet tecken till att han ämnade avstå från
företaget.
Skolmästarn började nu tala mycket långsamt och redigt.
Han sade, att han var viss om att det inte kunde dröja länge,
innan sekterismen trängde in i socknen. Och han sade, att
det behövdes en plats, där man kunde få tala till folket på
ett mera enkelt sätt, än som passade i kyrkan, ett ställe, där
man fick välja sina texter, förklara hela bibeln och
undervisa församlingen om betydelsen av alla de svåra ställena.
Hustrun tecknade åt honom, att han skulle tiga. Hon
förstod, att prästen tänkte vid varje ord: "Jaså, jag har inte
undervisat, jag har inte gett skydd mot otron. Jag måtte vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
