Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I Dalarne
- Förra avdelningen
- De sågo himmelen öppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE SÅGO HIMMELEN ÖPPEN.
Samma vår, som missionshuset byggdes, blev det mycket
häftig snösmältning, och vattnet steg högt i Dalälven.
Det var märkvärdigt att se allt det vatten, som den våren
bjöd på. Det kom regnande från himlen, det kom nerrusande
i stora strömmar från bergen, det kom framsipprande ur
jorden, det flöt vatten i vartenda hjulspår och varenda
plogfåra. Och allt vattnet sökte sig ner till älven, som växte och
växte och rullade fram med allt starkare fart. Den var inte
mörk och blank och stilla som vanligt, utan gulgrå av allt
det jordblandade vattnet, som strömmade ner i den, och så,
som den kom framvältrande, uppfylld av timmerstockar och
isstycken, såg den besynnerligt hemsk och hotfull ut.
Till en början bekymrade sig de vuxna inte mycket om
vårfloden. Det var endast barnen, som sprungo ner till
stranden, så snart de hade en ledig stund, och sågo på den
rasande älven och allt det, som den fraktade med sig.
Snart var det inte bara stockar och isstycken, nej då. Den
kom drivande med tvättbryggor och badhus. Och en liten
stund senare kom den med båtar och spillror av sönderslitna
flottbroar.
— Nog tar den vår bro snart, det gör den bestämt, sade
barnen. De voro en smula ängsliga, men ännu mycket mer
glada över att något så märkvärdigt skulle komma att ske.
Rätt som det var, kom en stor gran flytande med rot och
grenar, och efter den seglade en asp med vit stam, och man
kunde se från stranden, att de vida grenarna buro stora
knoppar, som hade svällt ut i det långa badet. Och i nära
följe med träden kom en liten hölada, vänd upp och ner.
Den var ännu full med hö och halm och flöt på sitt tak som
en båt på sin köl.
Men när sådana saker flöto förbi, kom stort folk också i
rörelse. Man förstod, att älven hade gått över sina bräddar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0049.html
