Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I Dalarne
- Förra avdelningen
- Hellgum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och såsom annor folk i landen och tillbedja stockar och
stenar, skall det fela eder.
Så sant som jag lever, säger Herren, jag skall råda över
eder med starka hand och utsträcktom arm och med utgjuten
grymhet — — —
Utan ett ord gick Stark Ingmar ur rummet. Den natten
sov han i ladan. Två dagar därefter drogo han och Ingmar
uppåt storskogen på kolning och timmerhuggning. De ämnade
bli borta hela vintern.
*
Ett par gånger hade Hellgum uppträtt på bönemöten och
utlagt sin lära, som han sade vara den enda och rätta
kristendomen. Men Hellgum var inte vältalig som Dagson.
Han hade inte vunnit några anhängare.
De, som hade mött honom på vägar och stigar och blott
hört honom säga ett par ord, hade väntat stora ting av
honom, men när Hellgum skulle hålla ett långt föredrag,
blev han tung och andefattig och tröttande.
Då det led mot slutet av sommaren, blev Karin
Ingmarsdotter ytterligt nedstämd. Man hörde henne sällan säga ett
ord. Hon var alltjämt ur stånd att gå och satt dagen om
orörlig i sin stol. Hon uppsökte inte mer några predikanter,
utan satt ensam och ruvade över sin olycka. Ibland sade
hon till Halvor, att hon alltid hade hört sin far säga, att
Ingmarssönerna inte behövde frukta något, om de blott ginge
Guds vägar. Men nu visste hon, att detta inte var sant.
Halvor föreslog en gång i sin rådlöshet, att hon skulle
tala med den nye predikanten, men Karin svarade genast,
att hon inte mer ville söka hjälp hos präster.
En söndag i slutet av augusti satt Karin ensam vid fönstret
i storstugan. Det var stillhet över hela gården, och Karin
hade svårt att hålla sig vaken. Huvudet sjönk allt djupare
ner mot bröstet, och om en stund somnade hon.
Hon vaknade vid att någon talade alldeles under hennes
fönster. Hon kunde inte se vem det var, men rösten var
stark och djup. Vackrare röst hade hon aldrig hört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0113.html
