Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I Dalarne
- Senare avdelningen
- L'Univers' undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SENARE AVDELNINGEN
L’UNIVERS’ UNDERGÅNG.
En dimmig sommarnatt år 1880, således ett par år innan
skolmästarn byggde sitt missionshus och Hellgum kom
åter från Amerika, ångade den franska passagerarbåten
L’Univers fram över Atlanten, stadd på resa mellan New
York och Havre.
Klockan var bortemot fyra på morgonen, och alla
passagerare såväl som det mesta av manskapet lågo och sovo
i sina kojer. De stora däcken voro alldeles folktomma.
Just då i dagbräckningen låg en gammal fransk matros
och vred och vände sig i sin hängmatta utan att kunna sova.
Det var en smula sjögång, och allt trävirke knakade och
knarrade utan uppehåll, men säkerligen var det inte detta,
som hindrade honom från att falla i sömn.
Han och kamraterna lågo i en stor, men mycket låg
avbalkning på mellandäck. Där hölls ljust av ett par lyktor,
så att han kunde se de gråa kojerna hänga i täta rader och
sakta svänga fram och åter med de sovande. Ibland svepte
en vind fram genom en av vattenportarna, så fuktig och
sval, att hela havet, som hoppade där ute under dimman
i små gröngråa vågor, blev närvarande för hans tankar.
"Det finns ingenting likt havet", tänkte den gamle
sjömannen.
När han tänkte så, blev det på en gång underligt stilla
omkring honom. Han hörde inte maskinens flåsande eller
styrkedjornas rassel eller skvalpandet av vågorna eller
susningen av vinden eller någonting.
Det föll honom in, att skeppet med ens hade gått till
bottnen och att han och hans kamrater aldrig skulle bli
svepta eller lagda i kista, utan skulle bli hängande där i de
gråa kojerna djupt nere i havet till evig tid.
Förr hade det varit så med honom, att han hade fruktat
för att få sin grav i vågorna. Nu tyckte han, att det behagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0144.html
