Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Gertrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likasom på skämt, om han inte hade lust att sätta eld på
Ingmarsgården. Hon önskade det, sade hon, därför att
Ingmar Ingmarsson tyckte mer om gården än om henne.
Men till hennes stora förskräckelse tycktes den galne
genast gå in på vad hon föreslog. Han nickade ivrigt till
henne och började springa neråt bygden. Hon skyndade
efter, men kunde inte hinna honom. Grankvistar höllo fast
henne, hon sjönk ner i träsk, och hon halkade på berghällar.
Äntligen var hon i skogsbrynet, men då lyste eldsken emot
henne mellan träden. "Han har redan gjort det, han har
redan satt eld på gården!" tänkte hon och vaknade på nytt
av drömmens ohyggliga fasa.
Gertrud satte sig upp i sängen. Tårarna strömmade henne
utför kinderna. Hon vågade inte lägga sig ner av fruktan
att drömma vidare.
— Gud hjälpe mig, Gud hjälpe mig! sade hon. Jag vet
inte hur mycket ont det finns inom mig. Men Gud vet det,
att aldrig en enda gång under hela denna tid har jag velat
hämnas på Ingmar. Gud, låt inte den synden komma över
mig!
Sorgen är farlig, utbröt hon och knäppte hårt samman
händerna. Sorgen är farlig. Sorgen är farlig.
Säkert visste hon inte själv fullt vad hon menade, men
hon kände, att hennes stackars hjärta var som en förhärjad
örtagård. Nu gick sorgen där som örtagårdsman och
planterade tistel och giftblomster.
Under hela förmiddagen hade Gertrud en känsla av att
hon fortfor att drömma. Hon var ingalunda fullt vaken.
Drömmen hade varit så stark och levande, att hon inte kunde
glömma den.
När hon mindes den glädje, varmed hon hade stuckit nålen
in i Ingmars ögon, tänkte hon: "Det är förfärligt, att jag
har blivit så hämndgirig och dålig. Jag vet inte vad jag ska
göra för att komma ifrån detta. Jag håller på att bli en ond,
förtappad människa."
Vid middagstiden tog Gertrud stävan på armen och
vandrade bort för att mjölka. Hon sköt som vanligt
huvudduken långt fram och lyfte inte ögonen från marken. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
