Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Paradisbrunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kom ihåg, sade hennes kamrat, att jag vill ha svart
krusflor omkring kistan, och min vigselring vill jag ha med
mig i graven.
Mittunder detta kom ett besynnerligt tal smygande genom
kolonien. Ingen visste vem som först hade sagt orden, men
när de voro sagda, blevo alla uppmärksamma och började
tänka och undra över dem. Som det ofta går, tyckte alla till
en början, att det, som föreslogs, var orimligt och
outförbart, men om en stund förekom det dem helt förnuftigt och
det enda, som kunde göras.
Snart talades det inte om något annat i hela kolonien,
både bland sjuka och friska, både bland amerikanare och
svenskar.
— Det vore kanske allra bäst, att dalfolket reste tillbaka
hem, sade man.
Ingen av amerikanarna kunde dölja för sig, att det såg
ut, som skulle alla bönderna komma att dö i Jerusalem.
Hur sorgligt det än var, att så många goda och redliga
människor skulle lämna kolonien, så tycktes det knappast
finnas någon annan utväg. Det var bättre, att de reste hem
och tjänade Guds sak, så gott de kunde, i sitt eget land, än
att de skulle omkomma här i den heliga staden.
Svenskarna tyckte först, att det var dem alldeles omöjligt
att slita sig från detta land med alla dess heliga orter och
minnen, och de ryste för att åter drivas ut i världens oro
och strid efter att ha vant sig vid det ljuva, trygga samlivet
i kolonien. Flera av dem tyckte, att det nära nog var bättre
att dö än att resa hem.
Men så kom tanken på hemmet och ställde sig mycket
lockande och förledande för dem.
— Kanske att det inte blir någon annan råd, än att vi
måste resa, sade de.
Plötsligen ljöd klockan, som brukade kalla kolonisterna
till gudstjänster och möten i församlingssalen. Alla blevo
mycket bestörta och nästan skrämda. De förstodo, att mrs
Gordon önskade, att de skulle komma tillsammans för att
överlägga om hemresan. De visste inte ännu själva riktigt
vad de ville, men en lättnad låg det dock i blotta tanken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
