Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Paradisbrunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur lustgården, sade Betsy leende, men Gertrud lät inte
störa sig.
— När han hade kommit opp till sina vänner igen, fortfor
hon, talade han om för dem vad han hade sett och visade
dem kvisten, som han hade brutit. Och vet du, att i samma
ögonblick, som den kom opp i luften och ljuset, började den
leva. Bladen slog ut, de förlorade sin gråa färg och blev
klart, lysande gröna. Och när vattenbäraren och hans vänner
såg detta, förstod de, att han hade varit nere i paradisets
lustgård, som ligger och slumrar under Jerusalem, ända tills
den med förnyat liv och glans ska uppstiga till jordytan
på domens dag.
Gertrud drog tungt efter andan och sjönk ner på kudden.
— Kära, du blir för trött av att tala så mycket, sade Betsy.
— Jag får ju lov att tala, så att du begriper varför det
finns gott vatten i den där brunnen, suckade Gertrud, och
nu är det inte mycket kvar av historien heller. Du förstår
nog, att ingen skulle ha trott, att mannen hade varit i
paradiset, om han inte hade fört med sig den där kvisten. Men
denna var olik varje trädslag, som människor hittills hade
skådat, och för dess skull ville hans vänner genast stiga
ner i brunnen och se paradiset. Men se, nu hade vattnet
vänt tillbaka i brunnen, och hur djupt de än dök, kunde de
inte nå botten.
— Jaså, det var ingen mer, som fick se paradiset? sade
Betsy.
— Nej, det var ingen mer, och sedan den tiden har vattnet
aldrig varit borta, så att fastän många, otaligt många har
försökt det, har ingen kunnat nå till brunnens botten.
Gertrud suckade djupt. Så började hon på nytt:
— Ser du, det är väl inte meningen, att vi ska få se
paradiset redan här i livet.
— Nej, det är väl inte det, medgav Betsy.
— Men det viktigaste för oss är att veta, att det ligger
och slumrar och väntar på oss.
— Ja, så är det.
— Och nu kan du väl också förstå, Betsy, att det alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
