Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Blommor från palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och när de jämrar sig över att de aldrig har råkat på en
så hårdplöjd åker.
Gertrud gick med huvudet nedlutat och plockade, hon
svarade just ingenting. Hon förstod inte vart Gabriel ville
komma.
— Jag minns själv hur roligt jag hade, sade Gabriel med
samma allvar, när jag byggde mig en lagård av träklotsar
och satte in grankottar som kor. Var morgon och afton var
jag mycket noga med att ge korna nyslaget hö, och ibland
låtsade jag, att det var vår och att jag skulle driva mina
kor opp till fäboden. Jag tutade i näverlur och kallade på
Stjärna och Gullilja, så att det hördes över hela gården.
Och jag brukade tala med mor om hur mycket mina kor
mjölkade och hur mycket jag kunde vänta att få för mitt
smör på mejeriet. Jag var också mycket noga med att sätta
spjäll på tjuren, och åt alla, som gick förbi, ropade jag,
att de skulle ta sig i akt, därför att det inte var fritt, att den
där tjuren var folkilsken.
Gertrud plockade nu mindre ivrigt. Hon hörde
uppmärksamt på Gabriel och började undra över att han kunde ha
likadana tankar och inbillningar, som brukade fylla hennes
egen hjärna.
— Men roligast tror jag det var, när vi pojkar lekte, att
vi var vuxna karlar och satt och höll stämma, fortfor
Gabriel. Jag minns, att jag och bröderna mina och ett par
pojkar till brukade sitta uppkrupna på en brädhög, som
låg på gården där hemma i flera år. Ordföranden knackade
i bräderna med en träslev, och vi satt helt andäktiga
runtomkring honom och fattade beslut om vilken av oss som
skulle få fattigunderstöd och hur högt den eller den skulle
beskattas. Vi satt med tummarna instuckna i ärmhålen på
västen och talade med tjock röst, som hade vi haft munnen
full av gröt, och vi kallade aldrig varandra för annat än
nämndeman och klockare och kyrkvärd och häradsdomare.
Gabriel höll inne och gned sig i pannan, som om det nu
gällde att äntligen komma fram till det han ville säga.
Gertrud hade alldeles upphört att plocka blommor. Hon satt
på marken, huvudduken hade hon skjutit tillbaka, och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
