Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Hemma från vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Säg du hellre, som sanningen är! sade gubben.
Ingmar blev stilla och lugn på ett ögonblick.
— Jag må väl gråta, när jag ska mista en sådan vän,
som du har varit för mig.
Efter detta blev gubben alltmer rastlös, och det kom
kallsvett fram på pannan.
— Du är så nyss kommen till landet, Ingmar, sade han
till sist, jag vet inte om du har haft några nyheter härifrån
gården ?
— Jo, sade Ingmar, det, som du tänker på, fick jag veta
i Jerusalem.
— Jag skulle ha vakat bättre över det, som var ditt, sade
gubben.
— Jag ska säga dig något, Stark Ingmar. Du gör orätt,
ifall du tror något ont om Barbro.
— Gör jag orätt? sade gubben.
— Ja, sade Ingmar med starkare röst. Det är väl, att
jag har kommit hem, så att hon får någon, som försvarar sig.
Gubben ville svara, men Barbro, som hade gått ut i
storstugan för att duka kaffebrickan åt de främmande, hade hört
hela samtalet genom den halvöppna dörren. Hon kom nu
hastigt in i lillkammarn och gick fram till Ingmar som för
att säga något. Men i sista stunden syntes hon komma på
andra tankar. Hon böjde sig i stället ner över gubben och
frågade hur det stod till med honom.
— Jo, jag mår bättre, sedan jag har fått tala med Ingmar,
sade gubben.
— Ja, han är god att tala med, sade Barbro stilla och
gick bort till fönstret och satte sig.
Efter detta blev det märkbart för alla, att Stark Ingmar
beredde sig att gå bort. Han låg med ögonen slutna och
händerna knäppta. Alla höllo sig tysta för att inte störa
honom.
Men Stark Ingmars tankar gingo jämt tillbaka till den
dagen, då Stor Ingmar hade dött. Han såg för sig
kammaren sådan den hade varit, när han hade kommit in för
att säga farväl. Han kom ihåg de små barnen, som hans
husbonde hade räddat och som hade suttit i sängen hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
