Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Hemma från vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barbro gick hastigt fram mot lillkammarn. Ingmar vinkade
henne tillbaka.
— Du kan inte få barnet nu, sade han. Stark Ingmar bad,
att vi skulle lägga det på sängen hos honom. Och nu säger
han, att han har det lika bra som far. Han vill nog inte
skiljas från barnet, förrän han dör.
— Nej, jag ska inte ta gossen från honom, sade Barbro.
Men jag får lov att själv tala med doktorn.
När hon kom tillbaka, gick hon förbi Ingmar och stannade
framme vid fönstret.
— Jag har frågat doktorn, och jag vet nu, att det är sant.
Hon sträckte upp armarna mot himlen. Det var, som en
fångad fågel återfår friheten och lyfter vingarna. Du, Ingmar,
vet inte vad olycka vill säga, sade hon. Ingen vet det.
— Barbro, sade Ingmar, får jag nu tala med dig om vår
framtid?
Hon hörde honom inte. Hon hade knäppt sina händer och
började tacka Gud. Hon talade med låg och upprörd röst,
men Ingmar kunde väl höra henne. All den sorg, som hon
hade känt över sitt vanlottade barn, anförtrodde hon nu åt
Gud, och hon tackade honom, därför att hennes barn skulle
få bli som alla andra, därför att hon skulle få se honom
leka och springa, därför att han skulle få gå i skola och
lära läsa, därför att han skulle få bli en stark yngling, som
skulle föra yxan och följa efter plogen, därför att han skulle
kunna vinna en hustru och bo som husbonde på den gamla
gården.
När hon hade tackat Gud för detta, gick hon fram till
Ingmar och sade med ett strålande ansikte:
— Jag vet nu varför far sa, att Ingmarssönerna var det
bästa folket i bygden.
— Det är därför, att Gud har större barmhärtighet med
oss än med andra, svarade Ingmar. Men nu, Barbro, vill
jag tala med dig — — —
Barbro avbröt honom.
— Nej, det är därför, att ni inte ger er till tåls, innan
ni blir förlikta med Vår Herre, sade hon. Vad skulle det
ha blivit av mitt barn, om det inte hade haft dig till far?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
