Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Hemma från vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är litet, som jag har kunnat hjälpa honom, sade
Ingmar.
— Det är för din skull, som förbannelsen har blivit tagen
ifrån honom, sade Barbro innerligt. Det var därför, att du
gjorde den här vallfärden, som allt har gått väl. Det var
det enda, som höll mig oppe i vintras, att jag ibland
hoppades, att Gud skulle vara nådig emot mig och barnet,
därför att du hade dragit till Jerusalem.
Ingmar böjde huvudet.
— Inte vet jag annat, Barbro, än att jag i alla mina dagar
har varit en stor stackare, sade han och såg lika missmodig
ut som för en stund sedan.
De sutto bredvid varandra på den väggfasta bänken.
Hustrun slöt sig nära intill Ingmar, men Ingmars arm hängde
slappt ner, och hans ansikte blev allt dystrare.
— Nu tror jag, att du är ond på mig, sade Barbro. Du
påminner dig visst hur hård och grym jag var mot dig ute
på vägen. Men det må du veta, att bittrare stund har jag
aldrig genomlevat.
— Inte kan jag vara glad, sade Ingmar. Jag vet ännu inte
hur vi ska ha det. Du säger så mycket vackert till mig, men
du svarar inte på om du vågar stanna hos mig som min
hustru.
— Har jag inte sagt dig detta? undrade Barbro och log.
I detsamma kom något av den gamla fruktan över henne,
och hon ryste. Men då såg hon sig omkring, omfattade med
blicken hela den gamla stugan, det långa, låga fönstret, de
väggfasta bänkarna och eldstaden, där släkt efter släkt hade
suttit vid sina sysslor i skenet från torrvedsbrasan. Allt detta
omgav henne med trygghet. Hon kände, att det skulle skydda
och bevara henne.
— Aldrig vill jag leva någon annanstans än under ditt
tak och i ditt hem, sade hon.
Litet därefter öppnade kyrkoherden dörren till
lillkammarn och vinkade dem in i rummet.
— Nu ser Stark Ingmar hela himmelen öppen, sade han,
då de gingo förbi honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
