- Project Runeberg -  Pelle. En idyll /
130

(1895) Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att i kraft af sin myndighet ålägga den högljudde
passageraren tystnad, imponerade på honom. —
Husch, prissar, det ä skönt att få komma ut igen
å vädra dammet ur lungorna! — De stodo redan
på perrongen, och Pelle blef oupphörligt afbruten,
men han pratade vidare i alla fall. Litet hvarstädes
slamrades i kupédörrarna, och så gaf stationsinspek-
toren första signalen, första varningen, sade Pelle.
— Tiden räcker då aldrig till, knotade han och stop-
pade in sina tillhörigheter, såväl lösa som fasta, lef-
vande och döda, i en andra klassens kupé och där-
på skrek han öfver hufvudet på konduktören, som
märkte biljetterna: Ni ser inte ut som några lifvade
laxar, boys! Men tänk bara på, att återseendets
glädje förljufvar skilsmessans bitterhet å saknad —
man lägger sina ord med en viss elegans, skulle
jag tro — så går den saken öfver. — Faderväl, nu
går repet! — Jaså, det var bara en förberedande
knyck, nå, då så ...

En gäll hvissling från lokomotivet satte punkt
midt i meningen, och då Pelle stannade, passade
Skog på att yttra några varmhjärtade ord, hvilka
nästan gjorde de närvarande litet högtidligt stämda,
men så kom Strand stickandes, och vips fingo skratt-
musklerna nytt arbete. Pelle tyckte emellertid, att
det borde vara hans tur, men i detsamma han öpp-
nade sin mun slogs kupédörren skrällande igen, och
han hann med knapp nöd göra den reflektionen,
att järnvägsresor och långa tal ej höra ihop. I sista
minuten ämnade han dock säga något snyggt, men
lokomotivet hade ej tid att vänta tills han blef i
ordning därmed, och hela hans granna föredrag re-
ducerades till ett halft om halft sorglustigt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jgpelle/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free