Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Depôten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drog. De hade lyckats, de befunno sig på
hemväg, arbetet var ju fullbordadt...
Var det inte en liten kulle där borta, hvad?
En upphöjning öfver den eljes jämna ytan?
Det var naturligtvis barnsligt att inbilla sig
något sådant, men det kunde ha varit depôten.
De hade inte så långt till den, på sin höjd ett
par dagsresor.
— Tag i, kamrater! Spänn senor och muskler!
Två dagsmarscher till, och vi äro framme. Där
borta väntar lifvet. Tänk inte på svält och
köld och de många missräkningarne hittills! Nu
skola vi slå läger, och i morgon afton äro vi
framme vid depôten. Vi skola äta oss till nya
krafter och sedan... ha, ha, ha...
Någon frågade, hvarför spritköket ej tändes.
Det fanns ingen sprit längre och något
annat att bränna hade de aldrig haft. Men en
natt betydde väl ingenting, så nära som de nu
voro målet.
Det var ingen som svarade. De sofvo
redan. Intet ljus, intet bränsle, ingen föda, hvad
kunde de då göra annat än sofva? Och sömnen
kom. Mild och förbarmande suddade den ut
det närvarande ur deras pinade medvetande och
skänkte goda drömmar och lugn hvila.
Stormen utanför blef till orkan. Det dånade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
