Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Husdjuren - Redogörelse för varje särskilt djurslag: ålder, kön och geografisk fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REDOGÖRELSE FÖR VARJE SÄRSKILT DJURSLAG.
53
lika talrika, men medan på de flesta av södra och mellersta Sveriges
slättbygder de tyngre hästarna äro till antalet överlägsna, få dessa i kuperade
och skogrika trakter träda tillbaka för de lätta hästarna. I Skaraborgs län
äro exempelvis de tyngre hästarna mer än fyra gånger så många som de lätta,
medan de i de fyra nordligaste länen utgöra endast en ringa del av beståndet.
Den faktor, som mer än någon annan inverkar på nötkreaturens
relativa antal, är brukningsdelarnas storlek, emedan det mindre jordbruket i
förhållande till sin areal håller ojämförligt mycket flera kreatur än det större.
Inom de områden, där jorden är starkt sönderstyckad, såsom det sydsvenska
höglandet, det inre Svealand samt större delen av Norrland, är därför
nötkreaturens relativa antal högt, medan däremot slättbygderna i södra och
mellersta Sverige, där gårdarna i genomsnitt äro betydligt större, visa låga
siffror. Närmare upplysning härom lämnar tab. L, däri angives antalet nötkreatur
på 100 hektar reducerad jordbruksareal inom varje län och naturligt område.
Ytterligheterna betecknas av å ena sidan Uppsala län och den angränsande
slättbygden i Västmanlands län med 55*0 nötkreatur på 100 hektar samt å
andra sidan skogs- och fjällbygden i Kopparbergs län med 166*1. Det får
dock icke förbises, att stor olikhet mellan landets skilda delar råder även i
avseende på djurens avkastningsförmåga och att därigenom slättbygdernas
underlägsenhet ifråga om djurens antal till en del uppväges av deras större
produktivitet.
Ungdjurens relativa antal bland nötkreaturen, som står i visst samband med
mjölkproduktionens intensitet, belyses för varje län av följande tablå:
Antalet ungnöt och kalvar pä 100 kor inom varje län.
Län
Stockholms stad .... 5*0
Stockholms län . . . 43’8
Uppsala > ... 51*1
Södermanlands > ... 48*3
Östergötlands > ... 603
Jönköpings > ... 56*5
Kronobergs > , . . 53*4
Kalmar » ... 66*2
Gotlands > . . . 64*9
Blekinge län . . 56*4
Kristianstads > . . 71*0
Malmöhus > . . 83*2
Hallands > . . 63*4
Göteborgs o. Bohus > . . 58*6
Älvsborgs > . . 46*7
Skaraborgs > . . 57 0
Värmlands > . . 48*1
Örebro > . . 45*9
Västmanlands län . . . 46*3
Kopparbergs » . . . 32*3
Gävleborgs > . . . 33’4
Västernorrlands > ... 33*1
Jämtlands > . . . 42*0
Västerbottens > . . . 26*9
Norrbottens > . . . 24*8
Hela riket 52*2
I trakter med högt uppdriven mjölkproduktion är omsättningen bland korna
stark och ett relativt stort antal ungdjur kräves för rekryteringen. Detta är
i hög grad fallet på den skånska slättbygden men även på de flesta andra av
södra Sveriges slättbygder, och i enlighet härmed är, såsom ovanstående tablå
utvisar, ungdjurens antal i dessa trakter stort. I motsats häremot stå
Norrland och inre Svealand, där korna behållas till betydligt högre ålder och en
stor del av ungdjuren utgallras mycket tidigt, varigenom dessas relativa antal
blir lågt. I genomsnitt för hela landet svarade 52*2 ungnöt och kalvar mot
100 kor, därav för slättbygder och skogsbygder i södra och mellersta Sverige
resp 58*7 och 53*1 men för Norrland endast 31*7.
Efter den starka reduktionen av fårstammen under det sista
årtiondet spelar fårskötseln numera, såsom av tab. 5 tydligt framgår, i de bättre
jordbruksbygderna en mycket tillbakaskjuten roll. I medeltal för alla södra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
