- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
41

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41
”Ja, är ilet icke så? Han bar gifvit ut några
fa pund af ert lumpna mynt, tre eller fyra pa
sin böjd. Ar det för sådant kau förljenar allt
detta beröm ?
”Inte för det,” sade Scrooge, som räcktes ur
sina drömmerier af denna anmärkning- och omed-
vetet talade likt sitt fordna, icke sitt närvarande
jag, ”inte är det för det, ande ! Han är i stånd
alt göra oss lyckliga eller olyckliga, alt göra vår
Ijenst lätt eller besvärlig, till ett nöje eller en
börda. Om denna förmåga ligger i ord ocb blic-
kar, i saker af så ringa, obetydligt värde, alt in-
gen kan addera ocb räkna dein, bvad betyder
det? Den lycka kan sprider omkring sig, är fullt
utså stor, som kostade den en bel förmögenhet.”
Han kände andens klick ocb tystnade tvärt.
”På bvad tänker du nu?” frågade anden.
”På just ingenting särskildt.”
”Någonting är det likväl,” fortfor anden.
”Nej,” sade Scrooge, ”åhnej; men jag skulle
bra gerna vilja säga ett ord till min bokhållare,
just nu; det är alltihop.”
Hans fordna jag släckte lamporna just som
han yttrade denna önskan; ocb Scrooge stod åter
bredvid anden ule i fria luften.
”Min tid är kort,” anmärkte anden. ”Fort!”
Dessa ord voro icke ställda till Scrooge el-
ler till någon annan, som han kunde se; men de
föranledde omedelbar verkan. Scrooge såg sig
ännu en gång sjelf. Han var nu äldre; en man
i sin bästa ålder. Hans ansigte hade ännu icke
de sednare arens sträfva ocb stela drag; men deri
skönjdes redan spår efter bekymmer ocb girighet.
Han kastade omkring sig begärliga, oroliga blic-
kar, hvilka tillkännagåfvo- den passion, som fat-
tat rot bos honom ocb visade, hvart skuggan af
det vevande trädet skulle fälla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free