- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
82

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S2
Der satt han och rökte sin pipa i allsköns mak-
lighet.
Scrooge och anden infunno sig hos denna
man , just som en gammal qvinna med ett tungt
paket smög sig in i hoden. 31en knappt hade
hon hunnit in, förrän en annan qvinna infann sig
med en börda af samma slag, och dem på hälar-
na följde en man i en loggsliten svart rock, hvil-
ken tycktes lika mycket skrämd för qvinnorna,
som fle blifvit skrämda för hvarandra. Efter eu
stunds tystnad, kvarunder den gamle handelsman-
nen närmade sig till dem, utbrusto de alla tre i
ett högljudt löje.
”Låt bjelphustrun först komma ensam in,”
sade hon, som kommit först. ”Tvätlerskan blir
sedan den andra, och så kommer aldrasist, också
ensam, begrafnings-entreprenörens karl. Gamla
Joe, det är en händelse! Här stöta vi tillsam.
man alla tre, utan att det varit vår mening.”
”Ni hade inte kunnat stöta tillsammans på
något bättre ställe heller,” sade gamla Joe ock
tog pipan ur munnen; stigen nu på bara! Här
ären J ju icke främmande. Men vänta först ett
ögonblick, tilldess jag får stänga dörren! Hör,
hur’ den skriker! Jag tror nästan, att bland allt
mitt jernskräp ingenting finns så rostigt som (le
här gamla dörrhakarne, och troligtvis finnas här
icke några ben, som äro äldre än mina. Ha ha
ha! Vi passa för hvarandra! Se så, stig på nu!”
Han menade, att de tre skulle passera bak-
om förkänget. Först rörde han om elden meden
gammal jernstör, derpå putsade han sin rykande
lampa (ty det var mörkt) med munstycket på sin
pipa, och derpå tog han denna åter i munnen.
Under det han sysslade härmed, kastade den
qvinnan, som redan talat, sitt bylte på golfvet,
satte sig bred och stolt på en stol, slödde armbå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free