- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
83

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83
garne mot knäet ock kastade en utmanande blick
på de andra bägge.
”Nå, bvad är det mera med det, Mrs Dilber?”
sade hon. ”Hvar och en måste sörja för sig sjelf.
Sä brukade också lian alltid göra.”
”Ja, det är sannt,” sade tvätterskan.
”Nå, kvarför står ni der, rädd som en back-
hare, menniska? Inte komma vi att rifva ut ögo-
nen på hvarandra, tänker jag.”
”Nej, långt ifrån det,” sade Mrs Dilber och
karlen på samma gång.
”Nä,” fortfor talarinnan, ”då är det bra. In-
tet förlorar någon menniska något på de småsa-
kerna, vi tagit. Åtminstone förlorar icke den
döde derpå.”
”Nej” menade Mrs Dilber och skrattade.
”Hade han velat behålla dem äfven efter sin
död, den gamla girigbuken,” fortfor qvinnan, ”så
hade han bordt vara menniska, så länge han lef-
de. Hade han det varit, så skulle han under sin
sjukdom hållit någon, som kunnat sköta honom ,
och icke legat mol ensam till sista minuten.”
”Ja, det är mycket rätt,” tilläde Mrs Dilber.
”Det skedde honom rält, som det skedde.”
”Det skulle icke skadat honom, om det skett
honom än värre,” fortfor hustrun, ”och jag skul-
le sannerligen icke gjort mig samvete af att taga
hort ännu mera, om’ det varit möjligt. Öppna
knytet nu, gamle Joe, och säg mig, hvad det är
v*rdt. Tala utan omsvep. Jag skäms icke för
att vara den första och har ingentiug emot, att
de andra höra på alltihop. Vi visste nog, in-
nan vi råkades här, livad hvar och en tagit för
sig. Det är ingen synd. Öppna knytet, Joe!”
Men de bägge andra voro för artiga attmed-
gifva det, och mannen i den luggslitna svarta
klädningen bredde först ut sitt rof. Det var icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free