Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha alla möjliga svaga sidor, det var vanliga flickor; den
andra sorten — det var hon, fri från alla svaga sidor,
stående högre än allt mänskligt.
— Stopp, tag då sås! — sade han till Levin hejdande
dennes hand, som höll på att skjuta undan såskoppen.
Levin tog lydigt för sig av såsen, men han lät icke Stepan
Arkadjevitj äta ostört.
— Vänta, — sade han. — Du bör förstå, att detta för
mig är en fråga om liv och död. Jag har aldrig talat om det
här med någon. Med ingen kan jag så som med dig tala om
detta. Du och jag är ju på sätt och vis främmande för
varandra: tycken, åsikter, allt är olika hos oss. Men jag vet,
att du är vänskapligt stämd mot mig, och därför känner jag
också så stark tillgivenhet för dig. Men, för Guds skull, var
fullständigt uppriktig mot mig.
— Jag säger dig, vad jag tänker, — sade Stepan
Arkadjevitj med ett leende. — Men jag skall säga dig något mer:
min hustru är en underlig kvinna... — Stepan
Arkadjevitj gav ifrån sig en suck vid minnet av sitt förhållande till
sin äkta hälft. Efter en stunds tystnad fortsatte han: —
Hon äger förutseendets gåva. Hon kan se tvärs igenom
folk. Men det är inte nog med det, hon vet vad som
kommer att ske, särskilt då det är fråga om giftermål. Hon
förutsade till exempel, att Sjachovskaja skulle få Brenteln till
man. Ingen ville tro det, men så blev det. Och hon är på
din sida.
— Hur då?
— Jo, det är så, att hon inte bara tycker om dig, hon
säger också, att Kitty alldeles säkert kommer att bli din
hustru.
Vid dessa ord upplystes Levins ansikte av ett leende,
ett sådant, som brukar förebåda ett rört sinnes tårar.
— Säger hon det! — utropade Levin. — Jag har alltid
sagt, att din fru är en förtjusande kvinna. Men nog nu om
detta, — sade han och reste sig från stolen.
— Ja, ja, men sitt då.
Men Levin kunde icke sitta. Han gick ett par gånger
med sina fasta steg fram och tillbaka på golvet, knipande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
