Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXIX - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man stannat vid en station och att det var konduktören,
som ropat. Hon bad Annusjka räcka sig schalen och den
avtagna pelerinen, svepte dem om sig och gick mot dörren.
— Skall frun gå ut? — frågade Annusjka.
— Ja, jag vill hämta frisk luft. Det är hett här inne.
Och hon öppnade dörren. Snöstormen slog henne till
mötes och stred med henne om herraväldet över dörren.
Och det gav henne en känsla av munterhet. Hon fick upp
dörren och steg ut. Det var som om vinden just hade
väntat på henne: han visslade ystert till och ville gripa tag i
henne och föra bort henne, men hon grep med handen
om en kall järnslå och hållande fast om sin fladdrande schal
steg hon försiktigt ned på perrongen och gick i lä om
vagnen. Vinden rasade med oförminskad styrka, men på
perrongen bakom vagnarna var det lugnare. Med välbehag sög
hon i fulla andedrag in den svala frostluften och stående
ett stycke från sin vagn betraktade hon perrongen och det
upplysta stationshuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
