- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
224

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryckningarna i en hårt spänd väv, förnummos nu alldeles över
honom. Redan kunde han urskilja fågelns långa näbb och
utsträckta hals, men i samma stund, som Levin tog sikte,
kom det en röd blixt från den buske, där Oblonskij stod,
och fågeln sänkte sig som en pil och sköt så åter upp mot
höjden. Åter glimmade en blixt, åtföljd av en knall, och
flaxande med vingarna liksom ansträngande sig att hålla
sig kvar i luften hejdade fågeln sin flykt, höll sig en sekund
stilla och föll så med ett tungt plaskande mot den våta
marken.

— Var det bom? — ropade Stepan Arkadjevitj, som av
röken hindrades att se ordentligt.

— Här är den! — sade Levin och pekade på Laska, som
med ena örat spetsat och högt svängande sin yviga svans
med långsamma steg, liksom ville hon förlänga nöjet, kom
fram till sin herre med den döda fågeln i munnen. — Det
gläder mig, att du lyckades träffa, — sade Levin, som
samtidigt förnam en känsla av avund, att det icke var han,
som fått knäppa morkullan.

— Ja, men skottet ur högra pipan bommade, —
svarade Stepan Arkadjevitj, laddande bössan på nytt. — Sst...
det kommer fler.

I detsamma hördes ljudliga visslingar, den ena tätt efter
den andra. Två morkullor, som lekande jagade varandra
och blott visslade, icke knarrade, flögo rakt över huvudena
på jägarna. Fyra skott smällde, men morkullorna svängde
snabbt om, som hade det varit svalor, och försvunno ur
sikte.

*



Det var ett utmärkt morkullsdrag. Stepan
Arkadjevitj sköt ytterligare två stycken och Levin likaledes två,
av vilka han dock icke kunde finna den ena. Det började
bli mörkt. Den klara silverglänsande Venus var redan lågt
nere vid västra horisonten och sände sitt sista milda
skimmer genom björkkronorna och högt uppe i öster på
himlavalvet lät den dystre Arcturus sin röda glöd strömma. Uppe
i det blå mötte Levins blick Karlavagnens stjärnor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free