Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXI - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödtvungna lögn och förställning. Och han erfor en underlig
känsla, som ibland brukade komma över honom, sedan
förbindelsen med Anna börjat. Det var en känsla av vämjelse
inför något, en vämjelse kanske för Alexej Alexandrovitj,
kanske för honom själv, kanske för hela tillvaron, — han
visste icke riktigt vilket. Men han sökte alltid jaga denna
underliga känsla ifrån sig. Och även nu skakade han den
av sig och gled vidare i sina tankar.
»Ja, förr var hon olycklig, fast stolt och lugn. Men nu
kan hon inte längre känna sig stolt och värdig, fast hon
inte vill låtsa om det. Ja, härpå måste det bli ett slut»,
fullföljde han sin tankegång.
Och för första gången stod det klart för honom, att det
var nödvändigt att göra ett slut på detta lögntillstånd, ju
förr, desto hellre. »Vi får överge allt, hon och jag, fly
någonstans ensamma med vår kärlek», sade han till sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
