Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
just kommit på hans lott, och kan alls icke tänka sig, att
andra också äro omvärvda var och en av sina särskilda
invecklade förhållanden. Så var också fallet med Vronskij.
Också han tänkte icke utan en inre känsla av stolthet och
icke helt utan anledning, att vem som helst annan än han
själv i samma svåra läge för länge sedan skulle ha trasslat
in sig och drivits till att företa sig något olämpligt. Och
Vronskij hade denna dag en känsla av att han just nu måste
göra avräkning och reda upp sin ställning för att undgå att
trassla in sig.
Det första, Vronskij grep sig an med såsom varande det
lättaste, var penningaffärerna. Sedan han med sin
hopträngda handstil på ett brevark skrivit upp allt, han
häftade i skuld för, hopsummerade han posterna och fann, att
han var skyldig sjuttontusen och ytterligare ett och annat
hundratal rubel, som han för större överskådlighets skull
lämnade ur räkningen. Efter att ha räknat sina kontanter
och det han hade på sin bankräkning, fann han, att han hade
något över 1,800 rubel och att ingen ny inkomst var att
förutse före nyår. Sedan han läst igenom förteckningen på
skulderna, skrev Vronskij upp posterna än en gång
uppdelande dem i tre kolumner. I den första satte han alla
skulder, som omedelbart måste göras upp eller för vilkas
betalande han i varje fall var tvungen att ha pengar liggande
i beredskap, så att vid anfordran icke en minuts dröjsmål
skulle behövas. Dylika skulder hade han till ett belopp av
inemot fyra tusen: 1,500 för hästen och 2,500 som borgen
för sin unge kamrat Venevskij, som i Vronskijs närvaro
förlorat dem till en yrkesspelare. Vronskij hade redan då
velat lämna pengarna, som han bar på sig, men Venevskij
och Jasjvin höllo fast vid att de skulle betala och icke
Vronskij, som för övrigt icke deltagit i spelet. Allt detta
var ju bra, men Vronskij visste, att i denna struntsak, vari
han icke haft annan del än att han med sitt ord borgat för
Venevskij, det i alla fall gällde att ha dessa 2,500 rubel hos
sig för att kunna kasta dem till skojaren och icke vidare
behöva ha med honom att göra. Sålunda var det
nödvändigt att med hänsyn till den första och viktigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
