Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avsikt åt en annan människa, låt vara en enda, och
framför allt sedan han gjort denna livsangelägenhet till en
pappersaffär, hade han allt mer och mer satt sig in i sitt
syfte och såg nu tydligt framför sig möjligheten att bringa
detta till verkställighet.
Han höll just på med att försegla kuvertet till det brev,
han skulle avsända till advokaten, då han fick höra Stepan
Arkadjevitjs högljudda stämma. Stepan Arkadjevitj
tvistade med Alexej Alexandrovitjs betjänt och fordrade
enträget att bli anmäld.
»Det kan vara lika gott», tänkte Alexej Alexandrovitj,
»desto bättre rent av: jag skall med ens låta honom veta
om min ställning till hans syster och ge honom förklaring
på, varför jag inte kan infinna mig på middag hos honom.»
— Stig på! — ropade han högt, samlade hop sina
papper och sköt dem in i sin skrivportfölj.
— Nå, där ser du, att det var lögn, du pratar, och att
han är inne! — hördes Stepan Arkadjevitjs röst svara
betjänten, som icke velat släppa in honom, och dragande av
sig ytterrocken steg Oblonskij in i rummet. — Nå, det var
då väl, att jag träffade dig. Jag hoppas, att... — började
Stepan Arkadjevitj glatt.
— Jag kan inte komma, — ljöd det i kylig ton från
Alexej Alexandrovitj, som hade rest sig och icke brydde sig
om att be den besökande sitta ned.
Alexej Alexandrovitj tänkte med ens anlägga den
kyliga hållning, han måste inta i fråga om brodern till den
maka, mot vilken han höll på att inleda skilsmässoprocess.
Men han hade icke tagit med i räkningen det hav av
godmodig välvilja, som svallade inom Stepan Arkadjevitj.
Stepan Arkadjevitj spärrade upp sina klara, glänsande
ögon.
— Varför kan du inte? Vad menar du? — sade han i
förvånad ton på franska. — Nej, du har redan givit ditt
löfte. Och vi räknar alla på dig.
— Jag vill meddela, att jag inte kan infinna mig hos er,
emedan den släktförbindelse, som ägt bestånd mellan oss,
måste ta slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
