- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
534

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - X - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Och jag känner mig förtryckt och förkvävd av att
man inte vill anta mig som amma på barnhuset, — inföll
åter gamle fursten till stor glädje för Turovtsyn, som
skrattade så, att han släppte en sparris med rotändan före ned i
såsen.

XI.



Alla, utom Kitty och Levin, togo del i det allmänna
samtalet. I början, då det var tal om det inflytande, som
ett folk kan äga över ett annat, kom Levin ofrivilligt att
tänka på åtskilligt som han hade att säga rörande detta
ämne. Men dessa tankar, som förr hade förefallit honom så
viktiga, gledo nu blott som i en dröm genom hans huvud och
hade nu för honom icke det ringaste intresse. Det tycktes
honom till och med egendomligt, att man brydde sig om att
tala om sådant, som ingen hade något behov av. För Kitty
borde det även ha legat intresse i vad man sade om
kvinnans rättigheter och bildning. Hur många gånger hade hon
icke tänkt på detta, erinrande sig sin väninna från
utomlandsvistelsen, Varenjka, och hennes tunga beroende, hur
många gånger hade hon icke tänkt på vad det skulle bli
av henne själv, om hon icke komme att gifta sig, och hur
ofta hade hon icke varit i dispyt med sin syster om detta!
Men nu intresserade detta henne icke det ringaste. Hon och
Levin hade sitt samtal för sig eller rättare sagt icke ett
samtal, utan ett slags hemlighetsfull gemenskap, vilken
med varje minut förde dem allt närmare varandra och hos
båda framkallade en känsla av glad ängslan inför det
obekanta, som låg framför dem.

Först hade Levin till svar på Kittys fråga, hur han förra
året hade kunnat se henne i vagnen, berättat om hur han
efter slåtterarbetet hade vandrat stora landsvägen fram
och mött henne.

— Det var tidigt, tidigt på morgonen. Ni hade helt
säkert alldeles nyss vaknat. Er mor sov i sitt hörn. Det
var en underbar morgon. Jag vandrar fram och tänker:
vad kan det vara för vagn med fyrspann? Fyra präktiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free