- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
121

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ja. Så fort byråchefen gått, anmälde jag honom, —
sade portvakten med en godlynt blinkning. — Låt mig ta av.

— Serjozja! — sade den balkanslaviske informatorn,
stannande i dörren till de inre rummen, — tag av kläderna
själv.

Men fast Serjozja hörde informatorns lågmälda
tillsägelse, brydde han sig icke om den. Han stod och höll
i livréets tvärband seende portvakten in i ansiktet.

— Nå, och gjorde pappa för honom vad han behövde.

Betjänten nickade bekräftande med huvudet.

Tjänstemannen med det omvirade huvudet, som redan
sju gånger för någon anhållans skull varit och sökt Alexej
Alexandrovitj, hade väckt både Serjozjas och portvaktens
intresse. Serjozja hade en gång hört, hur han i tamburen i
klagande ton bönfallit om att bli anmäld för Alexej
Alexandrovitj sägande, att han och hans barn höllo på att
gå under.

Sedan dess hade Serjozja, som ytterligare en gång sett
tjänstemannen i tamburen, fattat intresse för honom.

— Nå, var han glad? — frågade han.

— Om han var glad! Jo, han nästan hoppade i väg
härifrån.

— Och har det kommit något? — frågade Serjozja efter
en stunds tystnad.

— Ja, unge herrn, — sade portvakten i viskande ton
och nickade med huvudet, — det har kommit någonting
från grevinnan. Serjozja förstod strax, att det portvakten
talade om var en födelsedagspresent till honom från
grevinnan Lidija Ivanovna.

— Vad då? Var är det?

— Kornej har burit det till pappa. Det är nog en fin
sak.

— Hur stort? Så där?

— Mindre, men någonting stiligt.

— En bok?

— Nej, det är en sak. Gå, gå, Vasilij Lukitj kallar, —
sade portvakten hörande informatorns steg och gjorde sig
försiktigt loss från den lilla, till hälften handskklädda hand,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free