Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vän av detta — uppfattningen inom sällskapslivet blivit
förändrad och att det därför icke var uteslutet, att de
skulle bli mottagna inom societeten. »Naturligtvis, — tänkte
han, — kommer hon inte att bli mottagen i hovkretsarna,
men de som står oss nära borde kunna uppfatta saken som
sig bör.»
Man kan mycket väl sitta ett par timmar i sträck med
benen hoptryckta i samma läge, om man är medveten om,
att man icke hindras av något från att ändra ställning, men
om en människa vet, att det är ett tvång, får hon
krampryckningar och känner en dragning i benen åt det håll, dit
hon skulle vilja sträcka ut dem, om hon kunde. Detsamma
fick Vronskij känna på i sitt förhållande till sällskapslivet.
Fast han i djupet av sin själ nog visste, att den förnäma
världen var sluten för honom och Anna, ville han ändå
pröva på, om det måhända inträtt en förändring i dess
seder. Men han märkte snart, att fast den förnäma världen
stod öppen för honom själv, var den stängd för Anna.
Liksom i ringleken katt och råtta sänkte sig framför Anna
samma händer, som nyss lyft sig upp för honom.
Vronskijs kusin Betsy var en av de första bland
Petersburgssocietetens damer, han råkade.
— Äntligen! — välkomnade hon honom glättigt. —
Och var är Anna? Vad jag är glad! Var bor ni? Jag kan
tänka mig, att Petersburg måste te sig rysligt för er efter
er härliga resa. Jag kan tänka mig, hur hänförande er
smekmånad i Rom har varit. Nå, skilsmässan är väl klar?
Vronskij märkte, att Betsys förtjusning blev betydligt
dämpad, då hon fick höra, att någon skilsmässa ännu icke
kommit till stånd.
— Jag vet, att man kommer att andligen stena mig för
det, — sade hon, — men jag skall besöka Anna. Ja, jag
kommer alldeles säkert. Ni stannar väl inte länge?
Samma dag kom hon verkligen på besök till Anna, men
hon anslog en helt annan ton än förr. Hon var
uppenbarligen stolt över sin djärvhet och syntes önska bli särskilt
uppskattad för trofastheten i sin vänskap till Anna. Hon
stannade knappa tio minuter och pratade med dem om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
