Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna loge sutto på vänster sida om dem makarna
Kartasov. Vronskij var bekant med dem och visste, att
även Anna kände dem. Fru Kartasova, en liten mager
kvinna, hade rest sig upp i sin loge och med ryggen vänd
mot Anna började hon sätta på sig en mantilj, som mannen
höll fram åt henne. Hennes ansikte var blekt och uttryckte
förtrytelse och hon yttrade något i uppbragt ton.
Kartasov, en skallig, tjock herre, bemödade sig att lugna sin
hustru och kastade gång på gång sina blickar bort mot
Anna. Då hustrun gått ut, dröjde mannen en god stund
sökande med sin blick uppfånga Annas tydligen för att få
tillfälle att buga sig för henne. Men Anna undvek
uppenbarligen med flit att få syn på honom och vändande sig
bakåt yttrade hon något till Jasjvin, som lutade sitt
kortklippta huvud fram mot henne. Kartasov gick utan att ha
fått tillfälle att hälsa, och logen blev stående tom.
Vronskij förstod icke, vad som hade försiggått mellan
Anna och herrskapet Kartasov, men han anade, att det
som hänt varit kränkande för Anna. Han kunde sluta
sig till detta av vad han såg, framför allt förstod han det av
ansiktsuttrycket hos Anna, som sade honom, som kände
henne, att hon samlade sina sista krafter för att härda ut i
den roll, hon påtagit sig. Och denna roll, bevarandet av det
yttre lugnet, lyckades hon fullständigt genomföra. Alla,
som icke kände henne och hennes krets och icke hörde
vissa kvinnor i salen ge uttryck åt medömkan, ogillande och
förvåning över att hon dristat sig att uppträda i
societeten och på ett så i ögonen fallande sätt där visa sin vackra
och eleganta gestalt, intogos av förtjusning över den lugna
värdigheten och skönheten hos denna dam och kunde icke
misstänka, att hon erfor känslan av att vara en vid
skampålen stående.
Medveten om att något hänt men utan att riktigt veta
vad förnam Vronskij en plågsam oro och begav sig till sin
brors loge för att om möjligt få reda på något. Med avsikt
begivande sig längs den sidogång, som befann sig på
motsatta sidan av Annas parterrloge, stötte Vronskij på sin
förre regementschef, som kom gående inbegripen i samtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
