Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jaså, ni väntar i dag hit Stepan Arkadjevitj? — sade
Sergej Ivanovitj, som tydligen saknade lust att fortsätta
med talet om Varenjka. — Det är svårt att finna två
svågrar, som har mindre likhet med varandra, — sade han med
ett lätt leende: — den ene har ett rörligt temperament och
tillbringar hela sitt liv inom sällskapslivet, där han finner
sig väl som fisken i vattnet, den andre — Kost’ja — är
livlig, flink och med fin förståelse för allt annat, blott inte för
sällskapslivet, råkar han dit, blir han antingen berövad
rörelseförmågan eller sprattlar meningslöst som en fisk på
landbacken.
— Ja, men han är så sorglös av sig, — sade furstinnan
vändande sig till Sergej Ivanovitj. — Jag har just velat be
er att tala med honom om att hon (hon visade på Kitty)
omöjligen kan stanna här, utan ovillkorligen måste fara till
Moskva. Han pratar om att låta en doktor komma hit...
— Maman, han kommer att göra allt, han har gått med
på allt, — sade Kitty, harmsen på modern för att hon lade
fram denna sak till bedömande inför Sergej Ivanovitj.
Mitt i deras samtal hördes gnäggande av hästar och
gnissel av vagnshjul mot väggruset.
Innan Dolly hann resa sig för att gå och möta sin man,
hoppade Levin ut genom fönstret i rummet nedanför, där
han läst med Grisja, och lyfte ut pojken efter sig.
— Det är Stiva! — ropade Levin nedanför balkongen.
Vi var färdiga med läsningen, Dolly, oroa dig inte för det!
— tillade han, då pojken gav sig till att springa i väg för att
möta vagnen.
— Is, ea, id, ejus, ejus, ejus! — skrek Grisja skuttande
fram i allén.
— Det är en till med. Säkerligen pappa! — ropade
Levin stannande ett ögonblick vid ingången till allén. — Kitty,
gå inte nerför den branta trappan utan gå omvägen!
Men Levin hade misstagit sig, då han antog, att den
andre i landån var gamle fursten. Då han kom intill
vagnen, varseblev han vid sidan av Stepan Arkadjevitj icke
fursten, utan en vacker, något fetlagd ung man iförd en
skotsk mössa med baktill dinglande band. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
