- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
188

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tänkte han iakttagande Stepan Arkadjevitjs
ömhetsbetygelser mot hustrun. Han såg på Dolly, och icke heller
hon behagade honom.

»Hon tror ju inte på hans kärlek. Varför är hon då så
glad? Det är motbjudande!» — tänkte Levin.

Han såg på furstinnan, som för någon minut sedan tyckts
honom så intagande, och han fann misshag i det sätt, varpå
hon hälsade på denne Vasenjka med de dinglande
mössbanden, alldeles som om hon hade att välkomna honom till
sitt eget hem.

Till och med Sergej Ivanovitj, som också kommit ut på
förstutrappan, föreföll honom obehaglig med den tillgjorda
vänlighet, varmed han mötte Stepan Arkadjevitj. Levin
visste ju, att hans bror varken hyste tillgivenhet eller
aktning för Oblonskij.

Och Varenjka syntes honom motbjudande därigenom
att hon med sin uppsyn av sainte nitouche lät föreställa sig
för denne nye herre, då hon i själva verket blott tänkte på,
hur hon skulle kunna bli gift.

Och allra mest motbjudande tycktes honom Kitty vara,
som undergivet fogade sig efter den ton av glättighet,
varmed denne herre omgav sig, betraktande sin ankomst till
landet som en fest för sig och alla, och alldeles särskilt
misshagade hon honom genom det leende, varmed hon
besvarade den nykomnes smil.

Under högljutt samspråk begåvo sig alla in i huset, men
då alla satt sig ned, vände Levin tillbaka och gick ut ur
huset.

Kitty såg, att det försiggått något med hennes man.
Hon ville finna en lämplig minut att tala på tu man hand
med honom, men han skyndade sig att gå bort från henne
och sade, att han hade ett ärende till kontoret.
Lantbruksbestyren hade icke på länge tyckts honom så viktiga som
just nu. »För dem är allt bara fest, — tänkte han, — men
här gäller det angelägenheter, som inte har med festlighet
att göra, något, som man inte kan skjuta från sig och utan
vilket livet inte är möjligt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free