Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men i detsamma kom Vasenjka Veslovskij efter att ha fått
hästen i högergalopp i sin korta jacka jagande förbi dem
tungt skumpande upp och ned mot damsadelns
sämskskinn. »Det går ju, Anna Arkadjevna!» ropade han. Anna
såg icke ens på honom. Men Darja Alexandrovna fick åter
en känsla av, att det här i vagnen icke var lämpligt att
börja ett långt samtal, och gav blott en kort antydan om
vad hon tänkte.
— Jag har inga åsikter, — sade hon, — jag har bara
alltid hållit av dig, och om man gör det, så håller man av
en människa hel och hållen, sådan hon är, utan hänsyn
till sina önskningar.
Anna tog för en stund blicken från sin väninna och satt
med plirande ögon — det var en ny vana hos henne, som
Dolly ännu icke kände till. Hon funderade på rätta
innebörden i dessa ord, som hon ville fullt fatta. Och efter att
synbarligen ha förstått dem på ett sätt, som överensstämde
med hennes önskan, såg hon åter på Dolly.
— Om du har synder att ångra i ditt liv, — sade hon,
— må allt vara dig förlåtet för ditt besök hos mig och dessa
ord.
Och Dolly såg, hur tårar stego upp i hennes ögon. Hon
tryckte tigande Annas hand.
— Men vad är det för byggnader? Så många! — kom
hon åter med sin fråga efter en minuts tystnad.
— Det är bostäder för tjänstefolket, stuteriet, stallarna,
— svarade Anna. — Och här börjar parken. Allt detta var
vanvårdat, men Alexej har bragt allt i ordning igen. Han
tycker mycket om det här godset och har lidelsefullt gått
upp i dess skötsel. Det hade jag aldrig väntat. Han är för
övrigt en sådan rik begåvning! Vad han än griper sig an
med utför han förträffligt. Det är inte nog med att han
aldrig leds åt sitt arbete, han lägger sådan lidelsefullhet in
i det, han har för händer. Han håller på att utveckla sig
till en klokt beräknande, framstående lantbrukskännare,
åtminstone syns det mig så. Han är rent av snål som
arbetsledare. Men endast som sådan. Då det rör sig om
tiotusentals rubel, är han inte den som är småsint, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
