- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
356

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - VIII - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Efter partiets slut slogo Vronskij och Levin sig ned vid
Gagins bord, och på Stepan Arkadjevitjs inrådan började
Levin hålla på ess. Vronskij satt än med vid bordet,
ständigt omgiven av olika bekanta, som undan för undan kommo
fram till honom, än gick han in i »spelhelvetet» för att se
till Jasjvin. Levin erfor en angenäm lättnadskänsla efter
förmiddagens själsliga ansträngning. Han gladde sig åt, att
det spända förhållandet till Vronskij tagit slut, och en
känsla av lugn, trevnad och tillfredsställelse uppfyllde
honom.

Sedan ytterligare ett parti biljard spelats, tog Stepan
Arkadjevitj Levin under armen.

— Nå, skall vi nu fara till Anna? Nu strax? Hon är
hemma. Jag har för länge sedan lovat henne, att ta dig
med. Vart har du annars tänkt dig i kväll?

— Ingenstans särskilt. Jag hade visserligen lovat
Svijazjskij att besöka hushållningssällskapet. För all del, vi
kan ju fara, — sade Levin.

— Förträffligt, då ger vi oss av nu! Tag reda på, om
min vagn är framme, — vände sig Stepan Arkadjevitj till
en vaktmästare.

Levin gick bort till spelbordet och betalade de fyrtio
rubel, som han förlorat genom att hålla på essen, betalade
ytterligare en del i klubben åsamkade skulder, vilka på något
hemlighetsfullt sätt voro bekanta för en gammal
vaktmästare, som stod vid sidan av dörren. Svängande på sitt
särskilda sätt med armarna vandrade han så genom alla
rummen bort mot utgången.

IX.



— Oblonskijs vagn! — ropade portvakten med vresig
basröst. Droskan körde fram, och de båda herrarna togo
plats i den. Endast i allra första början, innan vagnen ännu
hunnit utanför porten, erfor Levin fortfarande sin
klubbstämning, känslan av lugn, tillfredsställelse och trygghet i
en anständig omgivning, men så snart som ekipaget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free