Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Greve Vronskijs? Jo, de har nyss varit här för att
möta furstinnan Sorokina och hennes dotter. Men vad
skulle det vara för kusk?
Just som hon stod och talade med bäraren, kom kusken
Michajla, rödkindad och munter i sin fina mörkblå kappa
med klockkedjan synlig fram till henne, synbarligen stolt
över att han så väl utträttat uppdraget, och räckte henne
en biljett. Hon slet upp den, och redan innan hon läst den
till slut, sammansnördes hennes hjärta.
»Jag beklagar mycket, att jag inte förr fått biljetten. Jag
skall vara åter klockan tio», hade Vronskij i vårdslös hast
skrivit.
»Jaså! Ja, det väntade jag!» sade hon till sig själv med
ett förgrymmat leende.
— Det är bra, du kan fara hem, — sade hon tyst, vänd
till Michajla. Hon talade sakta, emedan hjärtats häftiga
slående försvårade andhämtningen för henne. »Nej, jag
låter dig inte pina mig», tänkte hon och vände sig i
tankarna varken mot Vronskij eller sig själv utan mot denna
någon, som lät henne pinas. Hon gick längs perrongen förbi
stationshuset.
Två tjänsteflickor, som kommo gående, lade huvudena
bakåt och betraktade henne. De yttrade högt något till
varandra om hennes toalett: »det är äkta spetsar», sade den
ena. Av de unga männen blev hon åter ofredad. De kommo
än en gång förbi henne, tittade henne rakt i ansiktet och
yttrade någonting med högljudd och onaturlig ton.
Stationsinspektoren frågade henne, då han gick förbi, om hon
skulle vidare med tåget. En pojke, som gick omkring och
sålde kvass, förföljde henne med sina blickar. »Herre Gud,
vart skall jag ta vägen?» tänkte hon gående allt längre och
längre bort längs perrongen. Då den slutade, stannade hon.
Några damer och barn, som varit och mött en herre i
glasögon, kommo högljutt pratande och skrattande förbi, men
tvärtystnade och började titta på henne, när de kommo
jämsides med henne. Hon skyndade på sina steg och gick ut
till hörnet av perrongen. Ett godståg kom körande förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
