Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprörd, jag trodde att jag var ett odjur eller att det var
Karlsbadskuren, som gjort mig sådan. Men se’n jag kommit
hem, har jag lugnat mig, jag märker, att det finns fler än
jag, som har känsla uteslutande för Ryssland och inte bryr
sig om de slaviska bröderna. Se, en sådan är också
Konstantin.
— Vad några enstaka har för åsikt, är här utan
betydelse, — sade Sergej Ivanovitj, — det kan inte fästas något
avseende vid den enskildes mening, när hela Ryssland, hela
folket har givit uttryck åt sin vilja.
— Men, förlåt mig. Jag kan inte märka det. Folket har
ingen som helst vetskap om det här, — inföll fursten.
— Nej, pappa... skulle det inte det? Då jag var i
kyrkan i söndags... — sade Dolly, som följt med
samtalet. — Var snäll och ge mig en handduk, — sade hon till
gubben, som leende stod och betraktade barnen. —
Naturligtvis är det en omöjlighet, att alla...
— Nå, vad var det i kyrkan i söndags? Prästen hade
fått befallning att läsa upp en kungörelse. Han läste den.
Folket förstod ingenting, bönderna suckade som efter varje
predikan, — fortsatte fursten. — Sedan fick de veta, att
en insamling skulle ske i kyrkan till förmån för ett Gudi
behagligt verk, bönderna tog var och en ut sin kopek och
skänkte den, men för vad, det visste de inte.
— Folket kan inte annat än ha reda på detta, inom ett
folk finns det alltid ett medvetande om dess egna öden, i
stunder sådana som dessa dagar står det klart för det, —
yttrade Sergej Ivanovitj med övertygelse och riktade blicken
mot den gamle biskötaren.
Den vackre gubben med sitt svarta, gråsprängda skägg
och rika, silverglänsande hår stod där stilla hållande en
skål med honung i handen. Han såg med en lugn och
vänlig blick ned på herrskapet, tydligen utan att förstå eller
önskande förstå något av samtalet.
— Ja, så ä dä, — sade han med en menande nick efter
det Sergej Ivanovitjs ord blivit uttalade.
— Ja, fråga ni honom. Han vet ingenting och tänker
ingenting, — sade Levin. — Har du hört om kriget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
