Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också, han som kom med fisk till gården, hade
så många barn, for med posten och var så
fattig. Landstrykar-Lotta var hon också vän
med. Men den vänskapen måste hållas
hemlig. Ty Landstrykar-Lotta var en dålig person.
Hon var nämligen tatterska, strök socknarna
rundt, tiggde och stal. Kom brukspatronen i
närheten, då smet Lotta undan, ingen visste
hur fort eller hvart, och mer än en gång hade
hon högt eller i hemlighet läst det hemlösa
folkets svarta förbannelse öfver honom. Ty
brukspatronen var en sträng herre, som
ofta nog hotat gamla Lotta med länsman.
Men fröken var mild och god. Hon talade
vänligt med landstrykerskan, och mer än en
gång stack hon till henne bröd, pannkakor och
palt, som hon i hemlighet hemtat ur köket.
Så hade hon Jon också, Jon som var döfstum
och förtjänade till mat och kläder genom att
hugga herrgårdens ved. Han var allas narr,
alla gäckades med honom, därför att det var
så lustigt att se, hur han rullade med ögonen
när han blef ond och ville säga sin mening,
mumlade och tuggade, utan att få fram ett
enda ord. Men kom Karin, tog honom i armen
och ledde honom bort från hans belackare, då
blef han genast from som ett lamm, log sitt
fånigaste leende och sköt brummande vedkärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
