Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
IRENE (försöker bemästra sig):
Helena har nog rätt, att kärleken borde
upphöra.
DOKTORN:
Kanske bör kärleken icke upphöra. Om
kvinnor och män drömmer, väntar, hoppas allt av
det motsatta könet och icke av sitt eget, går
kanske verkligheten i drömmarnes spår.
Generationer efteråt få kanske skörda, vad de
föregåendes längtan sått. Tro inte att jag har några
teorier om detta. Man kan aldrig vara nog
försiktig. Det är bara hugskott. — Mannen blir
kanske till slut, vad kvinnan i sina bästa stunder
drömt honom vara och vice .versa. Men då får
inte män sluta att drömma om kvinnor och
kvinnor om män. Inte upphöra att tro, att lyckan
ligger hos det motsatta könet, inte hos ens eget.
Det är tron det kommer an på. (Han ser på henne
Hon sitter tyst, med näsduken tryckt mot ögonen.) Yid
er ålder var jag optimist. Det är jag kanske
ännu i botten, fast det ligger mycket aska över
elden. Då trodde jag på en snar, harmonisk
utjämning av allt det skeva och snedvridna i
våra förhållanden. Men det fordras, att tron på
mänsklighetens framåtgående är mycket stark,
för att det skall vara något kvar efter tjugo års
praktik. Jag har dock en smula kvar,
åtminstone som förhoppning. Och den gör livet lättare.
Annars blir ju arbetet som att sitta vid en
flodstrand och ösa vatten med ett såll. — Yar glad
nu igen fröken Larsson. Yid er ålder har man
stora möjligheter kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
