Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ostronpark —; de utgöra bisarrt hoprörda minnen af en
osammanhängande och alltför flyktig läsning. Där finnas enfaldiga
påhitt som t. ex. planen till trälarnes successiva frigörelse
genom en lag, som vid hvarje försäljning af jordegendomen
ger friheten åt de bönder, som tillhöra den sålda marken.
Men trots allt detta förnimmer man en fläkt, en själens
skälfning, hvari man ovillkorligt igenkänner en reflexrörelse
af tidens stora frigörelsearbete.
»Det finns ingenting jag afskyr så mycket som
konfiskeringen af brottslingars egendom, ty hvilken jordisk varelse
kan fråntaga dessa människors barn det arf, som Gud själf
gifvit dem?»
Då Katarina skref dessa ord, inspirerades hon af
nutidens humanitära anda i dess ädlaste, upphöjdaste och renaste
form.
Tyvärr, hon upphäfde ej i sitt rike konfiskeringslagen,
och vid Polens delningar stod hon i spetsen för det
praktiska tillämpandet af ett system, som under en politisk
nödvändighets täckmantel knappast var något annat än en
konfiskering i stort fullbordad till förmån för en skara
snikna hofmän. Hon försökte emellertid, i synnerhet under
den förra hälften af sin regering, att sätta sin styrelse i
nivå med de vackra bevekelsegrunder hon närde och låta
sina handlingar vara i öfverensstämmelse med hennes idéer.
År 1763 försöker hon inskränka, om icke upphäfva
bruket af tortyren. Innan den tillämpas, skola alla
öfvertalningar användas, inberäknadt prästerskapets inblandning.
Men som de långskäggiga popernas vältalighet ej inger
Katarina tillräckligt förtroende, tänker hon på att för deras
räkning författa en handledning innehållande de
förmaningar, som äro mest ägnade att framkalla brottslingens
bekännelse. I ett memorandum författadt följande år till
ledning för hennes son och öfriga efterträdare och
behandlande rättssaken angående en minister hos kejsarinnan Anna,
anklagad och dömd, ehuru oskyldig, drar hon ej i
betänkande att inrycka följande förklaring:
»Suveränen är alltid felaktig, om hans undersåtar äro
missnöjda med honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
