Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Keys radikalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan alltid lika motbjudande allmänna uttryck
(företrädesvis i »Tankebilder»).
Hvem ser icke, att fröken Keys
»genomkultiverade människa» med sina »lifsyttringars finhet
och förnämhet» och sin »soldruckna hänryckning
öfver sig själf» dryper både af råhet och dumhet?
Och hvem kan göra densamma till representant
för någon sorts verklig kultur?
Jag har nyss haft tillfälle att nämna fröken Keys
goethemonografi i »Människor». Emedan hennes
estetiska lifsåskådning tagit kropp i Goethe, så
anser jag mig i detta sammanhang berättigad att
något ingå på denna »materialisation».
Först skulle jag vilja återgifva längre
yttranden, som visa hvad Goethe är för henne, hvilket
alldeles afgjordt sammanfaller med hvad hon vill
att han skall vara och som sålunda på samma
gång starkt belysa henne själf. Men här är icke
plats därtill, utan jag måste nöja mig med att
hänvisa t. ex. till sid. 208—217 (»vis superbæ formæ
är hvad han tillbeder») och sid. 324—335 (för honom
»lifvet i alla sina yttringar heligt»).
Vid denna fröken Keys framställning fäster
man sig mindre vid huru föga »den stilla oceanen
Goethe» (Brandes) utan rest uppgår i hennes
människovordne grekiske gud, som esomoftast hotar att
alldeles slå ihjäl — människan och sympatien. Att
hon trots alla bemödanden icke lyckats få fram
en sant och mänskligt verkande bild beror
gifvetvis på den hyperestetiska bakgrunden, den
agitatoriska tendensen och förbländningen genom en
art litterär förälskelse, hvarigenom hennes Febus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
