Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAREK
113
hon den franska konstnärsmcdaljen i Hederslegionens band,
den senare dekorationen sedan hon under ett besök i Paris
1867 låtit höra sig vid en soaré inom den franska hofcirkeln.
En annan utmärkelse, ehuru af mera enskild karaktär, kom
henne till del 1866, då ett antal personliga vänner och be»
undrare af hennes konst lät till henne genom en deputation,
för hvilken förutvarande förste direktören för Kungl. Teatern,
friherre Knut Bonde, stod i spetsen, öfverlämna en dyrbar
cklöfskrans af förgylldt silfver — hänsyftande på hennes glän»
sande framställning af Normas parti.
Ar 1860 ingick hon äktenskap med sin kusin Charles Jacob
Michaeli (född i Göteborg den 28 april 1831, död den 18 sept.
1870) — »ett äktenskap», skrifver Frans Hedberg, »som började
och under de första åren fortsattes under synbart lyckliga för»
hållanden, för att sedan genom omständigheter, allt för en»
skilda att här vidröra, förändrades till en motsats, som natur»
ligtvis icke kunde annat än störande och olycksbringandc in»
verka på både kvinnan och sångerskan. Frukten af detta
äktenskap var en dotter, och vid denna fästade sig nu modern
med hela sin själ; hon blef den farliga rivalen till den konst
som hon förut med så mycken kärlek hängifvit sig åt, och
när hon slutligen efter några år miste det älskliga och för»
hoppningsfulla barnet, då brast för alltid mer än en sträng i
sångerskans bröst, och den sjukdom till hvilken hon antag»
ligen burit något väl fördoldt frö i sitt inre, utbröt nu med
på en gång frigjord styrka». Hösten 1873 nödgades hon söka
ett mildare luftstreck, då hon begaf sig först till Mentone på
gränsen mellan Italien och Frankrike samt under vintern till
Sicilien, där väderleken dock för tillfället icke var gynnsam,
hvarför hon återvände till Mentone, vistades sedan en tid vid
Genèversjön och därpå i Ems. Hon återkom till Stockholm
sommaren 1874 i ganska lidande tillstånd, och det kunde ej
mer blifva fråga om att vidare uppträda på scenen. Hon afled
den 23 febr. 1875. Hennes begrafning och sorgetåget ut till
kyrkogården var något af det mest gripande man i Stockholm
bevittnat. Man kunde nästan säga att hela hufvudstaden tog
del däri.
Trots allt erkännande som kommit Louise Michaeli till del
har hon dock tvifvelsutan ej blifvit till fullo uppskattad. »För
Kungl. Tatnme. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
