Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att skyndsamt befordra goidelden till nästa
gård».
Vid uppgörandet af gnidelden var
frambringandet af en enda gnista naturligtvis allt
som beliöfdes. Gnistan uppfångades i torrt
gräs, torra löf eller torkad och stundom äfven
för ändamålet enkom förkolad bark. Slutligen
Tändstickornas närvarande högsta
utvecklingsform äro de s. k. säkerhetständstickorna.
Tändsatsen i dessa elddon består vanligen af
kaliumbikromat och brunsten i blandning med
svafvelantimon och gummi. Om man stryker
denna tändsats mot tändstickslådans plån,
hvil-ket innehåller amorf (ofarlig) fosfor och svafvel-
Fig. 4. Elddrill.
Fig. 7. Iroquesisk elddrill.
gjorde man dock den upptäckten att gnistan
kunde lättare erhållas genom att slå två hårda
stenflisor eller ock sten och metall emot
hvarandra. Bruket af stål och flinta fortfor att
i Europa vara gängse från den äldsta
historiska tiden ända in i vår tid eller till
omkring 1833, då man började tillverka
tändstickor, som vid gnidning lemnade icke gnistor
utan eld på en gång.
antimon samt svafvelkispulver (eller andra
hårda ämnen, tjenliga att öka friktionen), så
upphettas så väl tändsatsens som plånets
beståndsdelar, hvarvid bikromatet och brunstenen
aflemna syrgas, hvilken fbrenas med fosforn
och ökar värmeutvecklingen så, att af
tänd-satsens svafvelantimon och gummi gasformiga
ämnen bildas, livilka af hettan antändas och
i sin ordning tända den med paraffinolja in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
