- Project Runeberg -  Kim, hela världens lille vän : berättelse från Indien /
270

(1928) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Ezaline Boheman With: Fredrik Böök
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3°°

Rudyard, Kipling

med det föreskrivna uppehållet mellan orden. »I
vilkens tjänst är du?»

»Jag är i denne helige mans tjänst.» Och Kim
pekade på den belåtne, sömnige laman, som vaknade
vid det kära ordet.

»Han skickades från himlen för att hjälpa mig. Han
kallas Hela världens lille vän. Och han kallas även
Stjärnornas vän. Han uppträder som en läkare, och
stor är hans visdom.»

»Och en Trolldomens son», viskade Kim, under det
djaten skyndade sig att göra i ordning en pipa, för
den händelse att Mahrattan skulle vilja tigga.

»Och vem är den där?» frågade Mahrattan med en
ängslig sidoblick på djaten.

»En, vars barn jag — vi botat och som står i stor
tacksamhetsskuld till oss. — Sätt dig vid fönstret, du
man från Djalandura. Denne man är sjuk.»

»Hm, jag har inte lust att inlåta mig med
kringresande landsstrykare. Mina öron äro inte långa. Jag
är inte någon kvinna, som önskar att utdela
hemligheter.» Och djaten sjönk tungt ned i det bortersta
hörnet.

»Är du något slags läkare? Jag har sjunkit djupt i
elände», skrek Mahrattan, begagnande sig av den
fingervisning, Kim givit honom.

»Mannen är ju sårad och skrubbad över hela
kroppen. Jag skall försöka att hjälpa honom», sade Kim.
»Ingen människa försökte hindra mig från att hjälpa
ditt barn.»

»Jag är näpst», sade djaten ödmjukt. »Jag står i
tacksamhetsskuld till dig för min sons liv. Du är en
undergörare — jag vet det.»

»Visa mig nu dina sår.» Kim lutade sig över
Mah-rattans hals, och hans hjärta klappade vilt, ty detta
var i sanning det stora Spelet. »Berätta nu fort din
historia, broder, medan jag lästr en besvärjelse.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:49:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kim/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free