- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
225

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Orgelns underliga färd - Återkomsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Har satte upp dem båda, såsom de stå än i dag, och
han ödmjukade sig för Herren, som så underligt bestyrt, att
av den gamla orgeln, som herr Nils sänt upp, var vorden
tvenne sköna verk, de där skulle lovsjunga Gud i hans
helgedom — sjunga för onda och goda.

*


Återkomsten.



Ny husbonde satt på Rannala gård i Korpikylä by.
Med hustru och barn hade han kommit från Arpela i Kemi
dal. Nog hade han liksom alla andra hört talas om herr
Nils, som dragit ned till kungen och sedan ej kommit igen.
Men aldrig hade han sett den Guds mannens ansikte. Ana
kunde han därför ej, att vandringsmannen, som satt där på
bänken i pörtet med näverkonten bredvid, var den
märklige präst, som domaren här uppe satt av men det nådiga
majestätet där nere satt in uti ämbetet igen.

Det var slut på dagens arbete, och när husbonden
ändå intet hade att bestyra, satt han och talade med främlingen.
Han ville veta, huru det var på den ort, varifrån mannen
kom, och främlingen fick höra ett och annat om vad som
hänt i Torne dal under den långa tid han varit borta.
Han fick höra om det rikliga fiske, som blivit det år,
då orgeln drog upp för älven. Det var som om Herrens
välsignelse följt det underliga speleverket. Rannalabonden
hade nog sett det, nu när det stod i all sin glans i både
kyrkan och kapellet. Vackrare fanns ej i hela Västerbotten.

Men han kom snart in på siken igen. Det var dåligt
med den i år, och med laxen på samma sätt. Att gästen han
hade var en sådan, som köpte upp, såg han nog.

Så föll talet ånyo på orgeln, ty gamla farmor, som
satt där vid spisen, hade hört, att man talat om den, och
hon visste, hur allt hade tillgått, när de många båtarna
kommit för att hämta herr Nilses orgel. Både när de
kommo ned och foro upp, hade hon granneligen givit akt
på dem. Upp för Karungi träsk hade de seglat, och fast det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free