Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Isidore G. Pottle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under några dagar, och i betraktande häraf var det praktiskt att
så mycket som möjligt stärka positionen.
De aflägsna svarta prickarna på bergssluttningen hade
försvunnit. Hur noggrannt än Bob och Ah-Sam läto blickarna glida
utmed horisonten, urskilde de intet tecken till lif. De drogo sig
då åter tillbaka mot kullerstenen, i det de då och då stannade för
att rulla utför den branta sluttningen sådana lösa stenblock, som
annars kunnat tjäna till betäckning åt en anfallande styrka.
Damerna kommo dem till mötes, när de närmade sig
vagnen.
— Nå, herr Fawcett, sade fru Pottle, såg ni någonting där
nedåt?
— Ingenting alls. Men om de där andra figurerna voro
era vänner stråtröfvarna, skola vi ha dem öfver oss inom en
halftimme.
— Hå hå ja ja — hvad ska vi då ta oss till? Ni hade väl
någon mening med att föra oss hit?
— Ja. Ah-Sam och jag ämna göra litet befästningar här,
det är vår enda utväg.
— Åh Herre Gud! De ha bössor, och jag har bara min
paraply!
— Vi ha våra revolvrar och ett par gevär.
— Mot hundra, kanske — Nåja, det förstås — två
beslutsamma män bakom en klippa — har ni en pistol till öfvers
åt mig?
— I nödfall ha vi det. Men jag hoppas, att vi inte skola
behöfva strida. De komma nog att tröttna på att belägra oss här.
— En belägring! Min käre gosse, vi kunna inte uthärda
en belägring utan mat, och jag måste verkligen bekänna, herr
Fawcett, att jag är vådligt hungrig. Jag är sannerligen tvungen
att äta, och det vill jag säga till röfvarnas beröm: mat knusslade
de inte på, sådan den då var.
Ah-Sam har fullt upp med mat — sådan den då är,
sade Bob småleende. — Och medan vi göra hvad vi kunna för
att stärka vår ställning, kanske ni skulle vilja vara så god, fru
Pottle, och laga i ordning litet mat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
