- Project Runeberg -  Konovalof /
21

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makar Tschudra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rört mitt hjärta så som du! Ack, Radda, du har tagit
min själ till fånga! Nå, vad ska man göra åt det? Vad
som ska ske, det sker och... ack! Det finns ingen häst
så snabb, att man på den kan fly bort från sig själv! ...
Alltså tar jag dig till hustru inför Gud, min ära, dlin
fader och alla dessa människor. Men ta dig i akt, att du
inte sätter dig upp emot min vilja — jag är i alla fall
en fri man och ämnar leva, som jag vill! Och han gick
emot henne med sammanbitna tänder och flammande
ögon. Vi ser, hur han sträcker ut handen emot henne,
och tänker: Seså, nu får den vilda stäpphästen Radda
också betsel på sig! Men med ens får vi se, hur han slår
omkring sig med armarna och faller baklänges till
marken!

Vad hade väl hänt? Det var, som om han blivit träffad
av en kula mitt i bröstet. Det var Radda, som slagit
piskan om benen på honom och sedan häftigt ryckte den
till sig, så att han föll.

Och åter ligger flickan där orörlig och tyst leende.
Lojko sitter på marken och håller sig med båda händerna
om huvudet, som om han fruktade, att det skulle sprängas
sönder. Sedan reste han sig sakta och gick utåt stäppen,
utan att se på någon. Nur viskade till mig: "Se efter, vad
han tar sig till!" Och jag smög mig efter Sobar i stäppens
nattliga mörker. Så var det, min falk!

Makar knackade askan ur pipan och började stoppa
den på nytt. Jag svepte kappan tätare omkring mig, där
jag låg, och såg upp i hanä gamla, av sol och blåst
brynta ansikte. Han skakade strängt och bistert på
huvudet och muttrade något för sig själv; de tjocka grå
mustascherna rörde sig upp och ned, och blåsten ryckte

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free