Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamraternas ansikten. När han märker, att de är så
uppmärksamma, som han någonsin kan begära, fortsätter han:
— Herrarna har säkert sett en eller annan avritning av Döden, och då har herrarna kanske märkt, att han mestadels
brukar gå till fots. Men det här är inte heller Döden själv,
utan bara hans körkarl. Se, man får tänka sig, att en så hög herre kanske bara vill bärga in den allra förnämsta
skörden, och de små fattiga strån och örter, som står, utmed
vägkanten, dem får hans körkarl ta vara på. Men nu ska
herrarna lägga märke till det allra märkvärdigaste i den
här historien. Jo, det lär förhålla sig så, att fastän det
ständigt är samma kärra och samma häst, som far omkring i
det där ärendet, så är det inte alltid samma körkarl. Det är
den sista människan, som dör under året, den, som ger opp
andan, just som klockan slår tolv på nyårsnatten, som är
förutbestämd att bli körkarl åt Döden. Hans döda kropp blir begravd som alla andras, men hans vålnad måste sätta på sig kåpan och fatta om lien och fara omkring från dödshus till dödshus under ett helt år, ända tills han blir avlöst nästa nyårsnatt.
Han tystnar och ser på de små karlarna med en blick av illfundig förväntan. Han märker, att de vänder blickarna
uppåt, i fåfängt bemödande att se vilken tid tornuret utvisar.
— Klockan slog nyss tre kvart till tolv, upplyser han, så
att herrarna behöver inte ha det minsta bekymmer för att den farliga timmen redan är inne. Men nu förstår herrarna
kanske vad det var, som min kamrat var rädd för. Ingenting
annat, än att han skulle dö, just då klockan slog tolv på
nyårsafton, och nödgas bli en sådan där körkarl. Jag tror,
att han hela den dagen satt och inbillade sig, att han hörde
dödskärran gnissla och skramla. Och vet herrarna, att det
märkvärdiga är, att han lär ha dött i fjol just på själva
nyårsafton.
— Dog han strax före årsskiftet också?
— Jag vet bara så mycket, som att han dog på nyårsafton, men timslaget har jag inte reda på. Nå, det hade jag kunnat förutspå honom, att han skulle dö just den dagen, så som han brukade ängsla sig för den. Om herrarna skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
