Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
LEO TOLSTOJ
Lukasjka knäppte upp bältet och böljade dra av sig
tjer-keskan.
—■ Vart ämnar du dig, ditt nöt? skrek Jergusjov. Rör du
dig ur fläcken är du dödens, det säger jag. Har du skjutit ihjäl
honom springer han inte sin kos. Vänta skall jag hälla litet krut
i fänghålet. Har du krut? Nazar, i väg till kordongen med dig,
men följ inte stranden! De skjuter ihjäl dig, det säger jag.
— Skulle jag gå ensam? Gå själv du, sade Nazarka ilsket.
Lukasjka, som nu fått av sig tjerkeskan, gick ned till stranden.
— Stick inte dit, det säger jag, varnade Jergusjov och hällde
krut i fänghålet. Han rör sig inte, det ser jag. Det är inte långt
till morgonen, vänta tills de kommer från kordongen. I väg med
dig, Nazarka! Du är rädd, tror jag! Var inte ängslig du, säger
jag-
— Luka du, Luka! sade Nazarka. Berätta hur det gick till
när du fällde honom.
Luka uppgav sin avsikt att genast ge sig i vattnet.
— Ge er i väg till kordongen fort, jag sitter kvar här. Och
säg åt kosackerna att de skickar hit en patrull. Om de är på
den här sidan, måste vi fånga dem.
— De kommer undan, det säger jag, sade Jergusjov och reste
sig. Vi måste fånga dem, det är sanning det.
Och Jergusjov och Nazarka gjorde korstecknet och gåvo
sig av till kordongen, men togo ej vägen utmed stranden utan
banade sig genom törnsnåren ut på skogsstigen.
—• Rör dig inte, Luka, förmanade Jergusjov, annars hugger
de ner dig till och med här. Pass pä och sitt inte och dåsa, det
säger jag.
— Gå du, jag sköter mig nog, svarade Luka, och han synade
sitt gevär och satte sig på nytt bakom stubben.
Luka blev sittande ensam, tittade på banken och lyssnade,
om han ej skulle höra kosackerna; men det var läng väg till
kordongen och en pinsam otålighet grep honom. Han tänkte på
att nu undkommo abrekerna som varit i sällskap med den skjutne.
Liksom han på kvällen förargats över att vildgalten undkommit
honom, förargades han nu över att abrekerna kommo undan.
Än tittade han åt sidorna, än över mot andra stranden, väntade
i var minut att få se någon dyka upp och hade geväret i
beredskap. Att han själv skulle kunna bli dödad hade han ingen tanke
på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
