Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
71
IX.
Det började dagas. Tjetjentsens döda kropp, som strandat
på banken och låg där och vaggade så sakta, var nu klart synlig.
Plötsligt rasslade vassen inte långt från kosacken, steg hördes
och vasstråna böjde sig. Bukasjka fällde upp hanarna på
helspänn och mumlade: —• I Fadrens och Sonens namn. Efter
hanarnas knäppningar tystnade stegen.
— Hej kosacker! Skjut inte farbror, hördes en lugn basröst
och farbror Jerosjka böjde vassen åt sidan och gick rakt på
honom.
— Det var sannerligen på vippen att du strukit med, sade
Bukasjka.
—• Vad har du kjutit? frågade gubben.
Den gamles klangfulla röst, som tonade genom skogen och
långt utöver floden, gjorde med ens slut på den mystiska
stillhet som omgivit kosacken. Det blev liksom med ens ljusare.
— Du har väl ingenting sett, farbror, men jag har skjutit
ett villebråd, jag, sade Buka, och han fällde hanen och reste sig
med spelat lugn.
Gubben stirrade oawänt på den nu tydligt synliga vita rygg,
kring vilken Tereks vågor krusade sig.
— Han sam med stocken på ryggen. Jag upptäckte honom. . .
Titta dit då! Där! I blåa byxor. . . Ser du? frågade Buka.
— Visst ser jag, svarade gubben med eftertryck, och hans
ansikte fick ett allvarsamt, nästan strängt uttryck. Du har
dödat en dzjigit, sade han liksom beklagande.
— Jag satt där och tittade på vad det kunde vara för svart
som syntes vid andra stranden. Redan där fick jag syn på honom.
Det såg ut som om någon fallit i vattnet. Så konstigt. Och
stammen, en frisk trädstam, kom simmande, men inte neråt, med
strömmen, utan tvärs över. Och när jag tittar till får jag se ett
huvud under den. Vad vill det säga? Jag kunde inte se riktigt
i vassen, så jag reste på mig, och det måtte han ha hört, besten,
för han kröp upp på banken och tittade sig omkring. Vänta du,
tänkte jag, du skall inte undgå mig! Han kröp upp, ja, och tittade
sig omkring. Kors så det snörde till om strupen! Jag gjorde
bössan i ordning och väntade utan att röra mig. Han stod och
stod, men så till sist gav han sig i igen, och när han kom ut i
månljuset, fick jag se ryggen blänka. I Fadrens, Sonens och Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
