Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
IiEO TOLSTOJ
dater kring Tjikin, och han spelade kort med dem eller berättade
historier om den sluge soldaten och den engelske lorden, agerade
tatar eller bara kom med infall så att allihop kiknade av skratt.
Sant är att hans anseende som rolighetsminister redan var så
befäst i batteriet, att han blott behövde öppna munnen och
blinka för att det skulle bli ett allmänt skratt. Men det fanns
också mycken verklig humor hos honom. Han hade en förmåga att
se Vad ingen annan såg i saker och ting, och, framför allt, denna
förmåga att se det löjliga i allt bestod alla prövningar.
Den fjärde soldaten var en ung, oansenlig pojke, en
fjolårsrekryt, som för första gången var ute i fält. Han stod mitt i
röken och så nära elden att det såg ut som om hans nötta päls
när som helst skulle kunna fatta eld. På hans trygga, självsäkra
hållning — han stod där bredbent och med pälsrocken vitt
uppslagen — kunde man se att han kände sig mäkta belåten.
Den femte soldaten slutligen, som satt en bit ifrån bålet
och täljde på en pinne, var farbror Zjdanov. Zjdanov var den
äldste av alla soldaterna i batteriet, han hade känt dem alla som
rekryter och av gammal vana kallade de honom farbror. Han
varken drack eller rökte, berättades det, spelade aldrig kort och
begagnade aldrig svordomar. Hela sin lediga tid ägnade han åt
skomakeri, på helgdagarna gick han i kyrkan, om det var
möjligt, eller tände ett ljus framför helgonbilden och slog upp
Psaltaren, den enda bok han kunde läsa. Med soldaterna umgicks han
föga — mot dem som stodo över honom i rang var han kallt hövlig,
med sina jämlikar hade han som nykterist få tillfällen till umgänge.
Men de yngre soldaterna och rekryterna tyckte han om, dem
beskyddade han, läste instruktionerna för dem och hjälpte dem med
vad han kunde. Hela batteriet ansåg honom för kapitalist, ty han
hade tjugufem rubel, som han villigt lånade ut åt den som var i
verkligt behov av en handräckning. Samme Maksimov som nu var
styckjunkare berättade mig att när han för tio år sedan kom som
rekryt och av batteriets suputer lät förleda sig att spendera alla
sina pengar på sprit, kallade Zjdanov honom till sig, förehöll honom
strängt hans beteende och till och med örfilade upp honom, läste
upp soldatinstruktionen för honom och gav honom så en skjorta —
ty inte ens sin skjorta hade Maksimov i behåll — samt en halv
rubel. -— Han gjorde folk av mig, sade Maksimov alltid med aktning
och tacksamhet. Velentjuk, som han för övrigt protegerat ända
från rekryttiden, hjälpte han vid olyckan med kappan, liksom han
hjälpt så många andra under sin tjugufemåriga tjänstetid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
